IF Limhamn Bunkeflo
2 - 2
FBK Balkan
IF Limhamn Bunkeflo2 - 2FBK Balkan

  INFORMATION
  REFERAT

Matchstart:sön 10 september, 13:00
Plats:Bunkeflo IP
Tävling:
Matchnummer: 130142110
Samling:12:00
Fin födelsedagspresent med flyt – räddad pinne mot Balkan i slutminuterna
2017-09-12 09:05
Lagledaren och maskoten Mikael Hinderot firade sin 46:e födelsedag med att se sitt kära LB07 vinna en poäng när serietvåan FBK Balkan kom på poängjakt i Bunkeflostrand denna soliga söndag. Därmed fullbordades en för klubben mycket framgångsrik helg, som inleddes i fredags när damlaget plockade alla tre poängen mot Göteborg på ett regnigt Limhamns IP.
 
För två veckor sedan, i matchreferatet från hemmamatchen mot Flagg, dammade jag av två gamla hederliga fotbollsklyschor. ”För varje vunnen match kryper man lite närmare en förlust” och ”Det hade inte varit helt orättvist med en bortaseger”. Man får nog konstatera att båda dessa uttryck är för klena för att beskriva det som hände i septembersolen på Brovallen i eftermiddags. Jag vill uttrycka det som unge Oskar Ågren direkt efter matchen: ”Det här är en stöld. Vi är inte bra i dag, men lyckas på något sätt stjäla poängen”. Jag minns även rubriken från Flaggmatchen, ”Det är helt enkelt en sån säsong”. Den rubriken hade passat utomordentligt bra på dagens referat också.

Jag är inte hundra på om det var han eller jag som sa det eller om vi la orden i munnen på varandra på något vis, men oavsett vilket så var det många som ansåg att Balkan bestals på seriespänningsökande två poäng, när nämnde Ågren dunkade in kvitteringen i 88:e minuten. Ett mål som domaren tydligen gav den unge mittbacken, trots att bollen var minst en halvmeter över mållinjen när han för säkerhets skull tryckte in förlösande, men tokigt orättvisa 2-2. Det gick just då nästan att höra de snabba hjärtslagen i tränarstabens bröstkorgar, i 87 minuter snabba av nervositet och säkert adrenalinstinn frustration, men åtminstone för någon halvminut utbytta mot den förlösande glädje, som viktiga kvitteringsmål i fotboll kan framkalla. Ni vet de där klassiska, som Kennet Anderssons 2-2 mot Rumänien i förlängningen, 4-4 i den tokiga Berlinmatchen häromåret eller varför inte Zlatans berömda klack mot Italien. Nu är inte Brovallen och LB07 i samma härad som landslaget, VM och EM, men känslan är universell och likadan oavsett nivå.
Hur gick det här till? Jo, ungefär så här: Både LB07 och Balkan inledde piggt. Hemmalagets laguppställning kanske en aning defensiv, med Iffe på mitten i Jonnes avsaknad. Redan i 4:e minuten låg ändå bollen i Balkanmaskorna efter en framgångsrik raid av Damir från högerkanten. Hårt inspel framför mål där olycklig (i vårt fall lyckosam) Balkan-fot tryckte in bollen i tomt mål.
 
Sedan var det strax slut på det roliga. Det händer att jag har fel eller upplever saker på annat sätt än min omgivning, men jag tycker att Balkan tog över fullständigt efter självmålet. Hög press, nej snarare stress, rappa löpningar och distinkta passningar och laget högt uppe. Balkan var bra, stundtals riktigt bra. Man kan säkert tycka att LB07 gjorde en svag insats, men jag lyfter lika gärna på hatten för serietvåan. De bör med stor sannolikhet gå upp i trean de också. För nog är det mer eller mindre klart nu? Hursomhelst, det var mycket Balkan, och väl uppbyggda anfall och längre bollinnehav var bristvaror i hemmalaget. Jag räknade in åtminstone fem rejäla målchanser för Balkan under kvarten efter 1-0, där nicken i stolpen i 14:e minuten var den bästa. Viktor räddade närskottet på returen och han fick en hel del att göra matchen igenom.
Kvitteringen kom som ett brev på posten. Övermodigt slarv i högerförsvaret ledde i 29:e minuten till en friställd nr 6 Carl Möller, som kyligt rullade in bollen under en chanslös Viktor. Då såg det mörkt ut, men det tände LB lite också. Bara två minuter senare hade Albin matchens chans på ett långt svepande inlägg från Cliff på vänsterkanten. Albin höll ner halvvolleyn, men avslutet gick strax utanför. LB07:s högerkant, med Wille och Albin, fick till ett par fina anfall i slutet av halvleken.  I slutet av halvleken blev det också lite grinigt på planen. Albin åkte på ett par hårda tacklingar, Damir var stenhård i några, liksom Clifford, som verkar helt omutlig i närkamper. Stenhård. I en frisparksavblåsning åkte Lucas Luboric på en ful kapning, långt från domaren, som inte uppfattade situationen. Lucas fick utgå med knappt tio minuter kvar.
 
Den riktiga kallduschen kom precis före paus. Nytt övermodigt slarv, den här gången lite längre upp i planen, ledde till att Balkans utmärkte 10:a Daniel Jovanovic kom en-mot-en med Wille och efter en fin dribbling placerade han in otagbara 1-2 i Viktors bortre. Skulle gärna varit en fluga på väggarna i bägge omklädningsrummen i halvtidsvilan. Vad säger coachduon Ringblom/Öberg till laget i det läget? Vad sades inne i Balkans? Kittlande att gissa, men det gör vi inte här.
 
Vi fyller ut med lite händelser i andra halvlek istället. Luciano testade skott från halvdistans i 50:e. Iffe hade en bra nickchans i 51:a, men han tog svårt avslut med fötterna istället. Sen var det precis som i första. Balkan tog över. Möller, Jovanovic och tunge 9:an William Tonji Ngounou hotade hela tiden LB:s backlinje och Viktors mål, både med kraft och finess. Stundtals kom bollen tillbaka in på LB:s planhalva nästan innan den lämnade den – vi hade inte många väl upplagda anfall. Istället många stressade uppspel och tappade bollar på mitten. Alla bolltapp satte stor press på backlinjen, som fick slita ont hela halvleken. I minut 62-66 hade Balkan tre stora målchanser, bl a räddades en boll på mållinjen av utespelare. Wille skadade foten i den händelsen och fick utgå för behandling. Oklart i nuläget hur allvarligt skadad den is-bandagerade foten är.
LB07 skapade inte många riktigt farliga lägen. Det var framförallt hörnor som blev det lilla tryck hemmalaget lyckades åstadkomma, men Balkan var starka även där. I 82:a minuten kom istället Balkans stora segerchans. Jovanovic slog en fin frispark lågt över muren och bollen tog i Viktors högra stolpes absoluta insida och studsade med nöd och näppe bort längs kortlinjen på andra sidan om den vänstra stolpen. Att säga att det var nära 1-3 är ett understatement.

Men det ÄR VERKLIGEN en sån säsong. En del skadebyten under matchen ryckte kanske delvis sönder LB07:s ambitioner att etablera spel på Balkans planhalva. Efter lite allmänna grinigheter, bl a en ful eftersläng av en verbalt uppretad Cliff och halvleken rymde ett par kortviftningar fördelade till båda lagen, så kom frisparken i 88:e. Rätt långt från målet och Damir slog en distinkt lyra, som efter lite studsar hit och dit nickas i mål av en Balkanspelare. Låt vara att Oskar fick toffla in den till slut. Vilt jubel på läktaren, nåja på stora delar av läktaren. Och så den där pulsen. Glädjepulsen.

Drygt fem minuters tillägg, med jagad puls på många åskådare, men LB07 kunde spela bort nästan all den tiden nere på Balkans planhalva. Inte minst genom en vilt springande inbytt Emil Linde, som jobbade bort ett par av de där tilläggsminuterna på nästan egen hand. Totalt sett inte många hemmaspelare att lyfta fram i dag. Backlinjen fick jobba och fallerade inte direkt, men kanske lite svagare än vanligt. Eller bättre motstånd. Viktor gör en hyfsad match, målen otagbara.
 
Slutsignal och toknöjda LB07-spelare, som borde be om ursäkt för stölden av en poäng och därmed bibehållet försprång på fyra poäng. Tre matcher kvar. Två vinster räcker. Kanske t o m en vinst och två oavgjorda – för inte vill vi väl förlora någon enda match? Kan vi ens förlora matcher i den här serien…?



Framåt LB!!

Magnus Hinderot (för övrigt några minuter äldre än broder Mikael)



<< Tillbaka